Joakim Larsson (mp)

Bögarnas blod behövs i vården

2012-02-08T22:24:00.001+01:00

Publicerad i Dagens medicin 1/2 2012

Som grön är min ambition att inte driva politik utifrån mitt egenintresse. Men ibland blir man ledsen och förbannad över vad man själv blir utsatt för så det blir en drivkraft i det politiska arbetet.

Jag är ordförande i styrelsen för Kungälvs sjukhus och Frölunda specialistsjukhus. Kungälvs sjukhus är ett akutsjukhus och är som alla sådana i behov av blod. Och jag som ser detta behov så nära vill såklart bidra med mitt blod, i solidaritet med patienter och vår hårt arbetande duktiga personal.

Det är inte alla som vill lämna blod och inte alla som vill som gör det. Varje droppe vi kan få är viktig för att kunna rädda liv och varje sekund som någon i onödan behöver lägga på att leta blod i en akut situation är ett misslyckande.

Men jag får inte lämna blod. Socialstyrelsen har ändrat sina rekommendationer kring hur man ska hantera blod från män som har sex med män. Men Läkemedelsverket står fortfarande kvar och stampar. De kanske har goda skäl för det, men uppenbarligen delar inte Socialstyrelsen den uppfattningen.

Blodbristen är ofta akut. Vi kan inte vänta på att dessa två myndigheter blir överens. Om Socialstyrelsen tycker att mitt blod duger till behandlingar, men Läkemedelsverket inte tycker det duger till läkemedel så borde regionerna och landstingen hitta ett sätt att skilja bloden från varandra.

Att få ordet ”bögblod” tryckt på min påse skulle i och för sig påminna om 40-talets Tyskland, men det är i min mening i alla fall mindre kränkande än att människor i behov av blod får mindre tillgång till blod.

”Ta inte bort den kokande kitteln”

2012-01-20T19:09:00.004+01:00

Publicerad i ETC Göteborg 27/1 2012

Ett tidigare språkrör för Grön Ungdom beskrev en gång den gröna ideologin som ”I solidaritetsfrågor ska vi stå till vänster om vänstern och i frihetsfrågor ska vi stå till höger om högern.”. Det är en politisk ambition som jag ser som det stora med Miljöpartiet, att försöka hålla dessa båda bollar som i traditionell svensk politik blivit varandras motsatser i luften samtidigt. För vi är många som både vill ha en generös flyktingpolitik och avskaffad stupstock i sjukförsäkringen samtidigt som vi ha ett stort inflytande över våra egna liv.

Att bo i en stad innebär att man delar den med andra människor, som har andra värderingar, intressen och liv. Jag tror det är just denna mångfald som lockar många människor till staden. Vi ska inte ta bort den kokande kitteln. Men det är precis vad vi gör när vi bestämmer oss för att inskränka människors möjlighet att roa sig på det sättet som de önskar, bara för att det inte är passar in i vår mall av t.ex. naturupplevelser och teaterföreställningar som det främsta av rekreationer. Detta frontalangrepp på människor som inte delar den synen upprör mig mycket! Människor måste få vara olika. Vissa gillar att vara på krogen länge på natten och andra gillar andra saker. Eller är talet i vårt kommunpolitiska handlingsprogram om mötesplatser i staden och en stad där alla ska trivas bara tomt prat?

Skillnaden mellan att vara en liten storstad och att vara en förvuxen bruksort är också avgörande för Göteborgs framtid. Om vi ser det myllrande nöjeslivet som en fiende som måste tämjas så gör vi också risken mindre att nya människor söker sig till Göteborg, det innebär mindre näring till kreativitet, universitet och näringsliv. Människor som tycker kultur och nöjesliv är viktigt väljer såklart gärna någon annstans att bo när bilden av Göteborg befästs som en stad bestående av gôa gubbar, mutkolvar, kriminella gäng, regn och där till och med krogen stängs.

Ett samhälle är till för människan, människan är inte till för samhället! Samhället finns till för att understödja det liv som människorna i det vill leva. Blir människan mest till besvär för samhället och något som måste kontrolleras är man på fel väg. Visst finns de kostnader förknippade med att vara en storstad med det efterföljande nöjeslivet, men det är en kostnad man måste väga mot de stora personliga fördelarna som det ger för många människor i vår stad. En kostnad som samhället ska ta anser jag. För människan kan inte leva av bröd allena, kroppslig och själsligt välbefinnande är båda viktiga.

För vi ska inte glömma att det är väldigt många i stan som vill gå ut och vi måste också komma ihåg att de allra flesta av dessa inte är de som orsakar problem på natten. Precis som i fallet med fotboll så är det huliganerna som är problemet, inte hela publiken.

Vi behöver bli bättre på att leva tillsammans i Göteborg. Vi behöver utvecklas så att människor inte drivs till att begå brott och så att män kan hantera sina konflikter utan våld. Vi behöver en annan värld. Men på vägen dit måste vi också kunna roa oss – på olika sätt, beroende på tycke och smak.

Joakim Larsson (MP)

Icke-våld föder fred

2012-01-17T18:58:00.002+01:00

Publicerad på MP:s partiprogramsblogg 16 januari 2012

I många fall möts vi pacifister med oförstående. Hur kan vi vara så naiva så att vi kan tro att vi kan skapa en bättre värld utan att bruka våld för att tvinga andra att sluta använda våld? Min motfråga är då hur de kan vara så naiva att de tror att den våldsideologi som inte fungerat hittills ska börja fungera i nästa rättfärdiga krig?

Det finns inte lika många exempel på försök till icke-våldskonfliktlösning som det finns på våldsamma försök att konfliktlösning. Mitt bidrag till den här diskussionen får bli en liten historisk exposé med nedslag i icke-våldets historia.

Historien om ickevåld är historien om våld. Det är en farlig historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Farlig för dem som vill upprätthålla sin makt genom våld.

Våld är inte en naturlag – icke-våld i tidernas begynnelse
De senaste årtiondena har många ickevåldsteoretiker försökt att identifiera egenskaper hos icke-våldsamma samhällen och relationer genom tiderna. De flesta av dem tror att både våld och ickevåld är ”naturligt”. Vilket som används beror på samhället. Vår syn på våld är konstruerad.

Detta utmanar uppfattningen om att våld är något ”naturligt”, medan ickevåld skulle vara en extra moralisk bedrift. Det finns etologiska och antropologiska bevis för att bland människor och många andra djur är aktiviteter som bygger på omsorg mycket vanligare än våldsamma aktiviteter. Fred är möjligt eftersom våld inte är en biologisk nödvändighet.[1]

Judendom, islam, kristendom, hinduism och buddhism – genom historien har många religioner haft delar i sina läror som avfärdar våldsanvändning som omoraliskt. Trots detta är vårt samhälles historia en historia om krig. Alla viktiga idéer och betydande förändringar av mänskligheten beskrivs som en del i ett försök att vinna en våldsam, blodig konflikt.

Våldet mot ickevåldet
Men det har alltid funnits ett fåtal som har vägrat att slåss. De styrande har alltid betraktas dessa minoriteter som en fara för samhället och har fängslat, misshandlat och förföljt dem. Den som vill behålla våldsanvändning som en metod för att tillskansa sig själva makt, har alltid haft ett intresse av att nedkämpa den farliga idén om ickevåld. Ickevåld fungerar inte och dess förespråkare ska nedkämpas. Allt för att upprätthålla sin världsordning och sin makt.[2]

Men de har alltid funnits där, de som utmanar våldsanvändandet. Runt om i hela världen, genom hela historien, så finns det många exempel på personer som stoppat och undvikit våld, beväpnade med inget annat än sitt mod och sin integritet. Som varsin sida av den mänskliga naturen så gror ickevåldet överallt där våldet finns. Det här är ett antal nedslag i denna farliga historia som utmanar våldet.

Ungrarnas icke-militära kamp mot Habsburgs-monarkin, 1849-1867, Ungern
Österrike hade militärt besegrat Ungern 1697, men ungrarna vägrade underordna sig Österrike. Under åren fram tills 1848 försökte man använda sig av våldsamt motstånd och våldsamma revolutionsförsök. Men efter att 1848 års revolution slagits ned så byttes taktiken. Och efter 18 års civilmotstånd genom ovilja till samarbete, skattevägran och bojkotter kunde ungrarna återerövra sitt självstyre. 1867 bildades dubbelmonarkin Österrike-Ungern, och ungrarna fick eget parlament samt en egen konstitution.

Saltmarschen och Indiens självständighet, 1930-1947, Indien
Den brittiska kolonialmakten hade monopol på framställning och försäljning av salt. Mahatma Gandhi vandrade tillsammans med ett antal anhängare en sträcka på 40 mil för att själv framställa salt vid kusten.

Detta blev den första i en lång rad av civila olydnadsaktioner där indier vägrade att samarbeta med kolonialmakten. Ett aktivt ickevåldsmotstånd som ledde till Indiens självständighet 1947.

Nelson Mandela överger våldstaktiken, 1985, Sydafrika
Nelson Mandela var från 1962 ANC:s militära ledare. Från samma år och fram tills 1990 satt han även i fängelse för sitt motstånd mot regimen. Mandela övergav inte helt sin tro på våldet, men valde 1985 att gå med på president Bothas krav att villkorslöst lägga ned våld som metod för politisk förändring. Därigenom kunde han börja förhandla med den värsta rasistregimen sedan Hitler. 1990 släpptes Mandela från fängelset. 1994 blev han president.

Vithjälmarna, 1993, Argentina
Argentina startade 1993 Cascos Blancos, Vithjälmarna, som är en form av obeväpnad fredbevarande trupp. 1994 blev de delvis en del av FN-systemet genom ett beslut i generalförsamlingen och sedan dess har flera andra länder gått med.

Våld föder våld, 1999, Kosovo
Kosovokriget resulterade i cirka 12 500 mördade människor och ungefär en miljon flyktingar. Det finns dock många exempel på fungerande ickevåldsmetoder under Kosovokriget.

Kosovoalbanerna förde i åtta år ickevåldsmotstånd mot Milosevicregimen, välkänt men ignorerat av världssamfundet, innan konflikten eskalerade. Center for Peace, Nonviolence and Human Rights lyckades stoppa ett försök av den kroatiska militären att driva bort den serbiska befolkningen i en stad genom icke-våldslig intervention. Peace Brigades International använde sig av metoden att agera obeväpnade livvakter åt hotade personer. Något man tidigare använt sig av i Sri Lanka, Haiti, Colombia och Centralamerika.

Mänskliga sköldar, 00-talet, Palestina
Något som har blivit särskilt utmärkande i Palestina är närvaron av internationella organisationer. Med hjälp av den relativa säkerhet som följer av att vara en utländsk civilperson, bedrivs motstånd mot aktioner mot civila.

Som mänskliga sköldar ger man skydd för de som måste förflytta sig under utegångsförbuden, för att gå till skolan eller för att köpa mat. Med hjälparbetare som bor i flyktinglägren motverkar man den omfattande förstörelse av byggnader som förekommer där.

Den orangea revolutionen, 2004, Ukraina
Efter det ukrainska presidentvalet, som präglades av omfattande korruption, hot mot väljare och direkt valfusk så inträffade det som blivit känt som ”den orangea revolutionen”. Hundratusentals demonstrerade, ockuperade, strejkade och blockerade. Trots att trupper kallades in för stoppa demonstrationerna spilldes inget blod och den 23 januari 2005 hölls nyval.

Arabiska våren, 2010-11, Nordafrika och Arabiska halvön
Den våg av demonstrationer och andra civil-olydnadsaktioner som just nu sveper över många länder i Norra Afrika och på den Arabiska halvön är ett lysande exempel på den styrka som finns i icke-våldsamma aktioner. Tyvärr är det också en dyster påminnelse om att våld för djupare mörker till en natt som redan är utan stjärnor.

Våld föder våld – ickevåld föder fred
En artikel i ”Journal of Peace and Conflict Resolution” 1999, undersökte effekterna av utländska militära interventioner. Inte mindre än 690 inträffade mellan 1945 och 1991. De flesta genomfördes i syfte att skapa fred. Det funkar inte så bra. I artikeln är slutsatsen att sannolikheten för krig ökar genom öppen militär intervention. Vilket vi bland annat såg i Kosovo.

Sammantaget från 1966 till 1999, har ickevåldsamt civilt motstånd spelat en avgörande roll i 50 av 67 övergångar från auktoritära regimer.[3]

Jag hoppas att Miljöpartiet i skrivandet av vårt nya partiprogram ska bära med oss den stolta historien om icke-våld, fortsatt i centrum som en grön grundprincip. För fred är inte bara målet, det är också vägen.

Joakim Larsson
Regionspolitiker Västra Götaland (MP)

[1] The Seville Statement on violence, UNESCO, 1989
[2] Nonviolence: The History of a Dangerous Idea, Kurlansky, 2006
[3] A force more powerful: a century of nonviolent conflict, Ackerman/DuVall, 2000

Durban? Jag tror mer på Lysekil.

2011-12-19T10:37:00.003+01:00

Publicerad i Lysekilsposten 15 december.

Köpenhamn, Cancún och nu senast Durban. Det är de tre senaste städerna där världens ledare har misslyckats med att komma överens om ett avtal som räddar världens klimat. Som människa i den här världen kan detta såklart upplevas som mycket nedslående. Hur ska vi rädda världen när våra främsta makthavare inte är intresserade?

Jag tror att den fortsatta klimatkampen handlar om att lämna världens ledare i deras sandlåda, kavla upp ärmarna och själva göra något åt saken samtidigt som vi sätter tryck på staterna att agera. För det finns en otrolig kraft på den lokala nivån. Kort sagt tror jag att klimattoppmötet i Lysekil skulle vara mer effektivt än de stora ute i världen. Jag tror att det är i mötet mellan lokala beslutsfattare och civilsamhället, inte vid de internationella förhandlingsborden, som klimatfrågan kommer att lösas. Statsnivån har åter igen misslyckats, nu är det dags för den lokala nivån att ta över kommandot.

Det finns massvis av människor som på det lokala planet vill göra något för klimatet. Opionsundersökningar visar att det är många som vill att politikerna ska prioritera upp klimatfrågan.

Ett exempel på lokala initiativ är den danska ön Samsø. Där driver invånarna tillsammans med andra lokala aktörer tio vindkraftverk. Ön är nu helt självförsörjande på energi och exporterar även grön energi.

Ett annat exempel är alla världens Transition Towns, hundratals orter runt om i världen som arbetar för att på lokal nivå bli av med oljeberoendet och skapa sig ett bättre lokalt samhälle.

Och det är här som jag ser det riktigt fina. Om vi går samman i vårt lokala sammanhang för lösa världens stora problem så bidrar vi inte bara till lösningen på världens klimatproblem. Vi skapar också ett starkare underlag för att hela landet kan leva. Allas insatser tillsammans blir ett underlag för ett starkare lokalt samhälle, med en lokal produktion och en lokal marknad.

Den senaste mätningen från SCB visar att stödet för Miljöpartiet ökar. Och svenska folket förtroende för de grönas politik på klimatområdet är mycket stort. Miljöpartiet vill sätta många duktiga politiker på beslutande positioner för att på lokal nivå bidra till att lösa det som världens stater inte fixat. Vi kan inte göra det tillsammans, men som en del i det pusslet så vill få politiken tillsammans med civilsamhället dra världen mot en ljusare framtid.

Joakim Larsson, ordförande Miljöpartiet de gröna i Västra Götaland

Dags för lokalt kommando

2011-12-13T16:14:00.002+01:00

Publicerad i TTELA den 13/12 2011.

Nu har ännu ett klimatmöte avslutats. Det visade sig återigen vara ett fiasko och som människa i den här världen kan detta så klart uppfattas som mycket nedslående. Hur kan vi rädda världen när våra främsta makthavare inte är intresserade?

Opinionsundersökningar visar att stödet för en radikalare klimatpolitik är starkt världen över. När WorldPublicOpinion frågar om man anser att klimatfrågan måste prioriteras upp svarar starka majoriteter i de flesta länder att de vill att deras politiker prioriterar upp klimatfrågan.

Den fortsatta klimatkampen handlar om att lämna världens ledare i deras sandlåda, kavla upp ärmarna och själva göra något år saken samtidigt som vi sätter tryck på staterna att agera. För det finns en otrolig kraft på den lokala nivån.

Exempel på lokala initiativ är den danska ön Samsö. Där driver invånarna tillsammans med andra lokala aktörer tio vindkraftverk. Ön är nu helt självförsörjande på energi och exporterar även grön energi.

Rizhao i Kina är en halvmiljonstad som tar 99 procent av sin värme från solenergi. Lokala företag tillverkar solvattenvärmare som kostar som en vanlig vattenvärmare. Detta innebär en utsläppsminskning på 53 ton koldioxid per år.

I Tokyo har de börjat med lokal handel av utsläppsrätter. All teknik finns redan, det enda som behövs är grön politisk kraft.

När USA:s: regering under kalla kriget sysslade med en livsfarlig lek som handlade om att ha flest kärnvapen stod hundratals amerikanska städer i opposition mot kärnvapen och vissa av dem förbjöd all inblandning i kärnvapenproduktion.

I kampen mot Sydafrikas apartheiddiktatur bojkottades många amerikanska företag verksamma i Sydafrika. Något som till slut resulterade i att två tredjedelar av dessa lämnade Sydafrika.

Flera amerikanska städer protesterade mot invasionen av Irak 2003, med New York och Los Angeles i spetsen. Idag antar de radikala klimatmål i linje med Kyotoprotokollet.

Jag tror att det är i mötet med lokala beslutsfattare och civilsamhället, inte vid de internationella förhandlingsborden, som klimatfrågan kommer att lösas. Statsnivån har åter misslyckats, nu är det dags för den lokala nivån att ta kommandot.

Den senaste mätningen från SCB visar att Miljöpartiet ökar. Och svenska folkets förtroende för de grönas politik på klimatområdet är mycket stort. Miljöpartiets vill sätta många duktiga politiker på beslutande positioner för att på lokal nivå bidra till det som världens stater inte fixar.

Joakim Larsson, Miljöpartist och ordförande för partiet i Västra Götaland

Hot stoppar inte lidande

2011-12-05T16:49:00.002+01:00

Artikel i ETC Göteborg 2 december 2011 med Helena Leander.

Just nu pågår rättegången mot fyra djurrättsaktivister i Göteborg som står anklagade för hot och trakasserier mot framför allt pälshandlare och minkuppfödare, i syfte att skrämma de hotade att sluta med sin verksamhet. Det är oacceptabelt. I en demokrati har vi möjlighet att med bra argument övertyga andra om vår åsikt. Skrämma motståndare gör de som inte litar till kraften i sina argument. Och vem övertygas om att ta större djurhänsyn till om djurens försvarare beter sig så här?

I allt detta får vi inte glömma att pälsnäringen är ovärdig ett modernt samhälle. Men vi tror på politisk påverkan framför hot och trakasserier. Därför väljer vi att argumentera för vår sak istället.

Minken är ett aktivt rovdjur som i det fria rör sig över stora ytor, både på land och i vatten. I de trånga gallerburarna på minkfarmen finns inga förutsättningar för minkens naturliga beetenden. Det leder till stress och olika former av beteendestörningar som t ex stereotypier (upprepade rörelser utan mening). I en svensk studier från 2009 uppvisade 70 procent av minkhonorna, oavsett om de hade tillgång till berikningsföremål eller inte, stereotypa beteenden. Svensk minkuppfödning har därför under i stort sett hela djurskyddslagens drygt tjugoåriga historia kritiserats för att bryta mot lagens krav på möjlighet till naturligt beteende.

Redan 2003 rekommenderade den statliga pälsdjursnäringsutredningen att minknäringen helt eller delvis borde läggas ned om den inte senast till 2010 lyckats leva upp till lagens krav på naturligt beteende. Den som såg Djurrättsalliansens granskning av minkfarmerna 2010, där de dokumenterade allvarliga missförhållanden på farmerna, fick nog en tankeställare över hur bra näringen lyckats. De djurskyddsinspektioner som länsstyrelserna genomförde på vissa av farmerna efter avslöjanden visar också på en rad brister. Bland annat saknade 85 procent av minkfarmerna enkla föremål för sysselsättning i burarna, trots att detta är ett uttalat krav sedan många år tillbaka i Jordbruksverkets föreskrifter.

Sen dess har Jordbruksverket föreslagit vissa skärpningar av föreskrifterna för minkfarmning, men mer genomgripande förändringar som skulle kunna hota möjligheten att hålla minkar i bur har Jordbruksverket inte ansett sig ha mandat att föreslå. Förslaget till nya föreskrifter står i bjärt kontrast till de krav verket ställer på djurparker för att de ska leva upp till lagens krav på naturligt beteende för minkar. Där krävs att minkarna får leva i hägn på minst 100 kvadratmeter. Varför acceptera en lägre standard för de minkar vi inte får se?

Djurskyddslagens krav på naturligt beteende borde givetvis även gälla på pälsfarmerna. Lyckas man inte med det får man lägga ner. Det har vi föreslagit i riksdagen, men vi väntar på fler partiers stöd. Anständigheten kräver det och djuren behöver det. Några enskilda människors agerande får inte avleda oss från det faktum att pälsnäringen är ovärdig vårt samhälle.

Helena Leander (MP)

Ledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Joakim Larsson (MP)

Ordförande Miljöpartiet de gröna i Västra Götaland

Orimligt ta ut avgifter för samhällsnyttigt flyg

2011-11-17T12:14:00.003+01:00

Publicerad i GP den 4 november. Tillsammans med Lisbeth Sundén Andersson (M) som sitter i polisstyrelsen och är vice ordförande i sjukhusstyrelsen.

Som representanter för medborgarna så är det en del av vårt uppdrag att kritiskt granska vad våra gemensamma skattepengar används till. Vi är övertygade om att våra medborgare gärna ser att pengar som avsatts för polisväsende och sjukvård i så liten utsträckning som möjligt används till att täcka underskott i en företagsbudget. Men det är just det som nu håller på att ske vid Göteborg City Airport.

Flygplatsen är ett företag som drivs av Göteborgs kommun, AB Volvo och Swedavia. Företagets flygplats i Säve är sedan många år bas för Västra Götalandsregionens ambulanshelikopter och polisens helikoptrar i Västsverige. Både polisen och regionen är mycket nöjda med det samarbete vi hittills har haft med flygplatsen. Vår placering på flygplatsen ger också en unik servicenivå åt flygplatsen, till och med en högre nivå än på europeiska storflygplatser.

Flygplatsen har nu informerat oss om att de avser införa avgifter för det samhällsnyttiga flyget, det vill säga det flyg som direkt handlar om att assistera människor i behov av hjälp. Det handlar om en summa på runt 2,5 miljoner kronor sammanlagt för regionen och polisen. Flygplatsen aviserar dessutom att de tänker höja avgiften med 17 procent om vi inte accepterar denna nya kostnad. Hur ska vi tolka ett sådant agerande?

Vi ställer oss därför frågan varför flygplatsen i detta läge har identifierat det samhällsnyttiga flyget som en inkomstkälla? Vi har svårt att se att vår verksamhet på flygplatsen motiverar den aviserade avgiften. Vid landning på andra flygplatser i regionen möts ambulansflyget av en helt annan inställning. I en mån de tar ut avgifter så handlar det om kraftigt rabatterade symboliska summor. En höjning tvingar ambulansflyget att minska verksamheten med 13,5 procent vilket innebär närmare 200 flygningar om året och omgående se över larmkriterierna hos SOS Alarm för att larma ut ambulanshelikoptern vid akuta sjukdomsfall och olyckor.

Flygplatsens status

Vi har föreslagit flygplatsledningen att de stänger flygledartornet under den tid flygplatsen inte används av kommersiellt flyg. Ambulanshelikoptern behöver denna tjänst vid mindre än en procent av flygningarna nattetid. Flygplatsledningen har inte varit intresserad av detta på grund av att de uppger att det skulle sänka flygplatsens status.

Flygplatsers status är i liten utsträckning en angelägenhet för sjukvården och polisväsendet. Vi har inget intresse att betala för en tjänst som vi inte efterfrågar. Att kunna ge medborgarna bästa möjliga vård inom så kort tid som möjligt är klart viktigare för samhället än att bidra till att hävda City-flygplatsen status.

Ren vinst för flygbolagen

Några som däremot tjänar på att flygledartornet har öppet 24 timmar om dygnet är det kommersiella flyget på Landvetter som kan använda Säve som sin alternativflygplats. Det innebär att de behöver ha med sig en mindre mängd bränsle för att nå sin alternativa flygplats jämfört med om den hade varit till exempel Arlanda. Detta är en ren vinst för flygbolagen. Vi anser inte att det är medborgarna i Västra Götalandsregionen som ska sponsra det kommersiella flyget.

Vi har fört samtal med ledningen för Göteborg City Airport om det orimliga i att lägga dessa avgifter på det samhällsnyttiga flyget, men utan resultat. Så nu ser vi ingen annan utväg än att fråga Göteborg City Airport om man kan förklara detta agerande för allmänheten? Är det till detta som ni anser att polisens och sjukvårdens resurser ska användas?

Joakim Larsson (MP)

ordförande Kungälvs sjukhus.

Lisbeth Sundén Andersson (M)

ledamot Polisstyrelsen Västra Götaland

Västra Götaland - En lycklig region?

2011-09-12T09:15:00.001+02:00

Publicerad i Bohuslänningen den 12 september 2011. De satte rubriken: "Regionen ska öka befolkningens lycka" mitt förslag "Västra Götaland - En lycklig region?"

Jag tror att de allra flesta människor bör kunna enas om att det är en mycket trevlig sak att må bra, att vara lycklig. Skulle inte lycka kunna vara ett centralt mål för vårt samhälle? En självklarhet kan tyckas, men är det verkligen det som vi arbetar efter?

Den självupplevde lyckonivån bland svenskar har varit i stort sett den samma under de senaste 30 åren. Vårt samhälle har ändrats radikalt, men inte hur tillfreds vi är med våra liv.

Lyckoforskningen pekar på att när ett land har uppnått den utvecklingsnivån som Sverige har så är det andra saker än materiell rikedom som gör människor lyckligare i de allra flesta fall. Mindre klyftor i samhället, mer tid till familj och vänner, meningsfull fritid och arbete, mindre perfektionism och en upplevelse av meningsfullhet är några faktorer som kan öka vår lycka i dag. Politiken kan inte göra folk lyckliga, men vi kan ge människor så goda förutsättningar som möjligt för det.

Politiken har fastnat i vissa frågor som faktiskt bara kan ses som ett verktyg för ökad lycka. Som exempelvis den ekonomiska tillväxten, som är bra när den leder till saker som meningsfullt arbete, pengar till sjukvården eller möjlighet att gå ned i arbetstid för att få mer tid med nära och kära. Men det finns också en negativ sida av tillväxt, när den leder till miljöförstöring, när den leder till att vi arbetar sönder våra relationer eller när den skapas av psykofarmaka till människor som kanske skulle må bättre av terapi. Vi borde arbeta mot det bakomliggande större syftet. Att alla ska kunna känna sig lyckliga i sina liv.

SOM-institutet i Göteborg mäter sedan 1996 västsvenskarnas livstillfredställelse. Där ser man faktiskt en positiv trend. De som är "mycket nöjda med livet" har ökat från 27% 1996 till 33% 2008. De som inte är nöjda med livet har minskat från 11% till 8% under samma tidsperiod.

Västra Götalandsregionen har redan börjat tänka rätt. Till exempel heter regionens visionsdokument "Det goda livet". Jag hoppas att Västra Götaland inom ramen för "Det goda livet" ska bli en mönsterregion där både kommunerna och regionen strävar efter att öka befolkningens lycka med våra beslut. Där vi satsar på lyckoforskning, där vi tar hänsyn till dess resultat i våra beslut och där vi mäter lyckans utveckling lika självklart som vi mäter den ekonomiska utvecklingen.

Joakim Larsson, ordförande Miljöpartiet de Gröna i Västra Götaland

Livskraftig vargstam är självklart

2011-09-06T17:01:00.003+02:00

Publicerad i Borås Tidning 5/9 2011

Vi är många som beklagar regeringens hårda tonläge i vargfrågan. Det hjälper varken vargarna eller dem som lever i vargområden att frågan görs till en slagpåse för EU-motstånd.

Miljöminister And-reas Carlgrens (C) och alliansregeringens jakt på varg har fått underkänt av EU-kommissionen.När ministern nu förklarar att vinterns licensjakt på varg stoppas och att begränsning av det totala antalet vargar i svenska skogar till 210 stycken tas bort, så skyller han på EU. Trots att reglerna om att skydda hotade arter är något som Sverige tidigare sett som självklarheter, inte bara för andra länder utan som viktiga delar av svensk miljöpolitik.

En långsiktigt livskraftig vargstam borde vara ett självklart mål för rovdjurspolitiken i Sverige. Under sommaren har ny internationell forskning presenterats som bekräftar rovdjurens nyckelroll i världens ekosystem. Vargen nämns som ett av exemplen. Utan varg och andra rovdjur rubbas balansen i ekosystemet och vi har därför ett gemensamt intresse av att behålla vargen i skogen.

Det är inte en fråga om EU mot Sverige. Alla människor är lika beroende av fungerande ekosystem, vare sig vi bor i Bryssel eller i Bengtsfors. Istället för att skylla på EU och försöka fuska sig förbi internationella miljölöften borde regeringen se till att sätta svensk rovdjurspolitik på rätt kurs. Ta fram långsiktiga förvaltningsplaner för de hotade djuren. Sätt mål om livskraftiga stammar. Använd skyddsjakt för att ta bort de vargar som uppvisar ett felaktigt beteende och inte för att godtyckligt hålla antalet djur i stammen nere. Höj ersättningen till tamboskapsägare och samer som får djur rivna. Stöd det lokala arbetet för att minska det hot som varg kan utgöra mot hund eller djur i hage. För att nämna några saker.

Vi är många som beklagar regeringens hårda tonläge i vargfrågan. Det hjälper varken vargarna eller dem som lever i vargområden att frågan görs till en slagpåse för EU-motstånd. Vägen framåt måste ge plats åt både engagemang för landsbygden och viljan att ha en livskraftig vargstam i den svenska skogen.Regeringens hantering av vargfrågan gör hela Sverige en otjänst. Gör om och gör rätt, Andreas Carlgren. Skyll inte på EU.

Åsa Romson (MP) språkrör
Joakim Larsson (MP) ordförande Västra Götaland
Tina Ehn (MP) riksdagsledamot Västra Götaland

Oro över ambulansen i Ale

2011-09-06T16:54:00.002+02:00

Publicerad i Alekuriren vecka 36 2011.

Hej. Jag tänkte att om det är någon som har nåtts om diskussionen om ambulansen i Ale att jag har skickat in ett förtydligande till Alekuriren som jag hoppas ska förtydliga situationen.
Styrelsen för Kungälvs sjukhus har beslutat att ta över driften av ambulanssjukvården i vårt område i egen regi. Vi har förstått att detta har gett upphov till en del oro över ambulansen i Ale kommun.

När det gäller ambulansernas placering har regionen i december 2010 beslutat att väntetiden från det att SOS Alarm tar emot samtalet till dess att ambulansen är på plats ska vara högst 20 minuter för 90 procent av invånarna när det gäller prio 1-larm. Idag nås 79,9 procent av invånarna i vårt område inom 20 minuter.

Det behövs ett arbete för att nå upp till bättre tider, men det kommer självklart inte att gå att uppnå målet med mindre antal ambulansstationer. Särskilt med tanke på att våra ambulansers uppdrag har ökat med 25% under åren 2005 till 2010. Däremot är det värt att kolla på vår styrning och dirigering av ambulanser, hur effektivt vi använder våra ambulanser och kanske också över exakt vart våra ambulansstationer ska placerade för att uppfylla tidsmålet. Vi behöver noggrant följa hur exempelvis infrastrukturen utvecklas i kommunen för att kunna placera ambulansen i kommunen på bästa tänkbara ställe.

Ambulanserna har alltmer blir mobila akutmottagningar och det pågår i regionen ett stort arbete för att dra nytta av det. Förutom tidsaspekten så arbetar vi också för en högre och jämnare kvalitet i ambulanssjukvården i hela regionen. Det handlar dels om att skapa en högre standard för vård, behandling, utbildning och medicinska ledningsfunktioner. För att vi ska kunna lyckas i detta arbete så måste det finnas en ambulansstation kvar i Ale kommun.

Joakim Larsson, ordförande Kungälvs sjukhus (MP)
Mariam Hagberg, ersättare Kungälvs sjukhus (S)

Politik = Prioriteringar

2011-05-18T12:02:00.003+02:00

Publicerad i Markbladet vecka 17 2011.

Under senaste regionfullmäktigemötet hölls återigen en lång debatt om att bygga motorvägar. Alla partier förutom Miljöpartiet de gröna tycker det är viktigt att prioritera nya motorvägar. Något som är helt otroligt att man kan vilja prioritet i en situation där vi står inför stora utmaningar inom vården i Västra Götaland och med en global klimatkatastrof i antågande.

Vi går till val på ökade satsningar på kollektivtrafiken och på en förstärkt förebygande sjukvård. Klyftorna i hälsa i regionen är ökande. I Miljöpartiet vill vi ha mångfal och helhetssyn på vårdens innehåll. Det är inte bara en fråga vård - det handlar också om hälsa, egenvård, friskvård och förebyggande insatser. Vi vill satsa mer pengar än något annat parti på folkhälsa.

Västra Götaland ska vara en underbar plats på jorden där man kan leva ett gott loch och eftersträva lycka. För att lyckas med detta så behöver man kunna leva och verka i hela regionen. Man måste kunna leva där man vill!

För att utveckla det lokala samhället behövs satsningar på nya gröna näringar, på företagande, på lokal produktion av mat, bättre kollektivtrafik och på det finmaskiga vägnätet.

Det finns tusen saker som behöver göras i vår region, men för att lyckas med dem så behöver man vara realistisk.

Vi vill öka människors hälsa och välbefinnande, vill vi ge unga människor möjligheten till en god psykisk hälsa, vill vi öka möjligheten att leva och verka i hela regionen, vill vi rädda klimatet, vill vi fördubbla kollektivtrafiken då måste vi prioriter.

Vi inser att det finns begränsat med pengar till vårt förfogande och anser att det finns viktigare saker att prioriter än flygplatser och nya motorvägar. Sätt människan i det första rummet.

Ulrika Frick (MP)
Joakim Larsson (MP)

Visst kan lärare vara tatuerade!

2011-04-07T13:49:00.001+02:00

Publicerad i Skaraborgs läns allehanda.

I de senaste numren av SLA kan man följa Sture Grönblads (MP) uttalande om att tatuerade personer inte ska vara lärare. Som två politiker för Miljöpartiet som själva är tatuerade håller vi inte med Sture. En lärares kompetens ska inte avgöras utifrån vilken klädstil eller personligt uttryckssätt personen har.

Efter att ha läst de insändare som inkommit till SLA är vi övertygade om att Sam Aalto på Vasaskolan gör ett väldigt bra jobb och är omtyckt av såväl personal som elever. Vi som både tidigare har varit skolpolitiker vet värdet av att ha omtyckta och respekterade lärare. Skolan ska vara en plats för mångfald, både när det gäller olika samhällsgrupper men även personliga uttryckssätt. Tonårstiden är en viktig fas i den personliga utvecklingen. Då är det viktigt att det finns gott om förebilder med olika bakgrund och livsstil. I Miljöpartiet finns det en stor tolerans för människor med olika klädstil. På våra kongresser kan man se allt från personer i tunika som är barfota, kostymklädda med slips och som vi två – tatuerade.

Vi står undrande inför Sture Grönblads uttalande och vill förtydliga att hans åsikter inte är något som är generellt för miljöpartister. Vi vill se en öppen skola där lärandet utgår från ömsesidig respekt mellan elever och lärare. Att införa hårdare regler för klädsel för lärare såväl som elever är aldrig rätt. Ett gott skolklimat med kunskap i fokus skapas inte genom elever i raka led och ökad disciplin. Vår politik utgår inte från att avstänga kompetenta och omtyckta lärare eller att införa ordningsbetyg – den auktoritära skolpolitiken överlämnar vi glatt till Folkpartiet och skolminister Jan Björklund.

Joakim Larsson (MP) Andre vice ordförande regionfullmäktige
Elias Ytterbrink (MP) Ersättare i regionfullmäktige

Ickevåld – en fråga om moral

2010-11-01T20:38:00.001+01:00

Replik på Rickard Arvidssons, Björn Lindgrens och Malin Hjalmarssons Freds-bevarande styrkor räddar liv i Grönt 2/10. Publicerad i Grönt nr 4/10.

Man bör inte förvirra frågan om ickevåld med frågan om vad som är praktiskt. Ickevåld är en fråga om moral. Och om man inte anser att staten har rätt att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö, då finns det bara ett val. Precis som dödstraff inte är okej, så är det inte okej att använda sig av väpnad trupp – på grund av det omöjliga i att avsluta en människas rätt till liv.

Det finns en gammal sanning om att våld föder våld. Och årtusenden av krig mellan
människor är ett bevis på att världen inte blir en bättre plats av våldsanvändning, det är en diabolisk spiral som måste brytas. För att citera både partiprogrammet och Gandhi: ”Fred
är inte bara målet utan också vägen.” Ickevåld utgör en oslagbart kraftfull kampmetod. För ickevåld handlar inte om att fly, ickevåld handlar om att vända andre kinden till, och tredje
kinden till och fjärde kinden till, tills kinden blir så hård att slå på att det inte finns någon mening att fortsätta.

Konfliktlösning på ickevåldsgrund handlar om att sätta sig in i drivkrafterna bakom en
konflikt, vilka som stödjer konflikten och varför. Därifrån finns det många olika sätt att agera. Det viktigaste är att i grunden arbeta för att förändra de ekonomiska, kulturella eller ekologiska grunderna till konflikten. Det var ingen överraskning med folkmordet i Rwanda, inte heller på Balkan och inte heller i Darfur. Men världssamfundet reagerar alltid för sent.

I det akuta läget finns det goda exempel på hur man kan arbeta, exempelvis den internationella organisationen Nonviolent Peaceforce. De arbetar med att utgöra en proaktiv närvaro och bygga upp säkra zoner för att skydda civila, synliggöra konflikten och dess orsaker, skapa kontakt mellan de stridande makthavarna samt utveckla en lokal kapacitet för att förebygga våld. Det är inte fråga om spontana och oplanerade motståndsformer, utan en medveten, planerad och inövad försvarsstrategi. Tänk om vi lade en bråkdel av de pengar vi lägger på militär konfliktlösning på dessa metoder. Det är inte ickevåldsmotstånd som är det naiva, det är tron att våld ska kunna hindra våld som är naivt.

Slutgiltigen blir frågan om ifall partiet ska börja förespråka att Sverige deltar i krig (låt oss kalla saker vid dess rätta namn) med väpnade trupper en fråga om att man måste hitta en förklaring till vad som ger oss rätten att avsluta andra människors rätt till liv, frihet och sökande efter lycka.

För vidare läsning rekommenderar vi www.nonviolentpeaceforce.org samt War Prevention Works: 50 Stories of Conflict Resolution (2001) av Dylan Matthews för en uttömmande exempelsamling på lyckad konfliktlösning med ickevåldsmetoder.

Joakim Larsson
Valter Mutt

S och V är mittenpartier

2010-06-05T18:08:00.003+02:00

Den här artiklen har jag i helgen publicerad i ETC-Göteborg.

I dag har vi ett politiska situation där två klara och tydliga regeringsalternativ står emot varandra. Det är lätt att se detta som Miljöpartiets inordning i höger-vänsterskalan. Men då har man missat hur den politiska utvecklingen sett ut under de senaste årtiondena.

Den gröna våg som idag översköljer världen visar tydligt på en ny tid. En ny tid med nya politiska skiljelinjer. För länge sedan, i parlamentarismens juraperiod, stod den politiska skiljelinjen mellan konservatism och liberalism. Under parlamentarismens medeltid så flöt konservatismen och liberalismen samman för att formade högern. Den nya skiljelinjen - där bittra fiender blev sängkamrater - var nu mellan höger och vänster. I parlamentarismens nutid går skiljelinjen på andra led. Idag finns den absolut största skiljelinjen i politiken mellan grönt och grått.

Precis som under tidigare perioder har kunnat placera in olika partier på sina skalor så kan man idag se hur partierna placerar sig på den gröngrå-skalan. På denna skala placerar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sig som mittenpartier. Grå till en grad, grön till en grad. Det är detta faktum som gör att det rödgröna samarbetet kan fungera för de gröna.

I den politiska diskussionen så blir det tydligt varför skiljelinjen i den moderna politiken går just här. De gröna pratar om lycka som överordnat mål för politiken, de grå pratar om ekonomisk tillväxt som överordnat mål. De gröna pratar om frihet att utvecklas utan begränsande normer och frihet att röra sig över världen, de grå pratar om frihet för pengar utan begränsande miljöregler och gränser. De gröna pratar om nya sätt att lösa konflikter, de grå sjunger vapnens lov. De gröna pratar om att pressa makten nedåt, närmare människor, de grå inordnar fler och fler beslut i stängda rum där äldre män med kostym sitter. De gröna kräver jämställdhet, de grå accepterar situationen. De gröna säger integritet, de grå säger övervakning. De gröna säger att vi kan både ha individuell frihet och långtgående solidaritet, de grå säger att vi måste välja.

Den politiska historien är fylld av revolutioner. Den franska revolutionen som var en reaktion på feodalismen och dess begränsande samhälle. Den banade väg för kapitalismen, men också för demokratin. Arbetarklassens revolution var en revolt mot kapitalismen och dess utsugning av människor. Och den banade väg för social välfärd, jämlikhet och fördelning. Men hur den skulle fördelas finns det ingen klarhet i, trots lång betänketid står man svarslösa inför de ekologiska påfrestningarna och den orättvisa globala situationen. Och aldrig hamnade makten hos människan.

2000-talets revolution kommer vara sinnets revolution. 2000-talets revolution kommer vara när vi inser att samhället finns för att ge oss grund för att vinna lycka. Många steg har tagit mot detta med hjälp av frihet, demokrati och solidaritet. Vi står inte längre människa mot människa, grupp mot grupp, vi står tillsammans och möter en framtid, inför vilken vi behöver göra ett vägval. Ett vägval mellan grått och grönt.

Det gröna kommer bli en revolt mot kapitalismens rovdrift, orättfärdiga fördelningsprinciper och västvärdens ointresse för världens fattiga. Men det kommer också vara en revolt mot den reellt existerande socialismen, dess sociala likritningsönskan, institutionsdogmer och oförmåga att se människor som individer med hjärta, hjärna och växtkraft.

En annan värld är inte bara möjlig, den är helt nödvändig.

Joakim Larsson, grön sedan 2001 och kandidat till regionfullmäktige för Miljöpartiet de gröna

En ny flyktingamnesti behövs!

2010-05-23T14:49:00.003+02:00

Idag skriver jag i GT om flyktingamnesti. "En ny flyktingamnesti behövs!" (min rubrik) / "Ren vinst att ge gömda amnesti" (GT:s rubrik). Och så här i efterhand så vill jag tillägna den till Ingrid Segerstedt.

Under Miljöpartiet de grönas kongress i helgen så beslutade Miljöpartiet, på Grön Ungdoms och Miljöpartiet i Göteborgs initiativ, sig för att arbeta för en ny flyktingamnesti. Flyktingamnesti handlar om humanism och mänskliga rättigheter. Flyktingamnesti är ett utryck för den gröna önskan att rakryggade stå upp och kräva alla människors rätt. Att vara en röst för de röstlösa.

Den tidigare flyktingamnestin, där Miljöpartiet kämpade som blådårar för att rädda tusentals människor från den fruktansvärda situation det innebär att behöva gömma sig, gjordes i samband med flera förbättringar i det svenska flyktingmottagande. Utlänningsnämnden lades ned och ersattes med nya asyldomstolar.

Tyvärr har situationen inte förbättras i den grad som vi hoppades på och kämpade för. Det finns tyvärr massa exempel på att asylprocessen fortfarande funkar dåligt. Förra året riktade flera nämndemän för Kristdemokraterna hård kritik mot att de asylsökandes ombud i migrationsdomstolen inte företräder sina klienter tillräckligt bra. En rättsröta som inte skulle accepteras i annat sammanhang.

Europarådets människorättskommissionär, Thomas Hammarberg kräver att Sveriges utvisningar till Kosovo stoppas eftersom Kosovo har 50 procents arbetslöshet och 20 000 internflyktingar, samt att flyktingläger i norra Mitrovica ligger i ett blyförgiftat område. Samtidigt så utvisas familjen till en nu 18-årig apatiskt man ditt, trots att mamman har liknande symptom. Listan kan göras lång. Nu behöver vi återigen göra om och göra rätt.

Men flyktingamnesti är bara en akut insats för att just nu rädda människor som lever under svåra situationer i vårt land. Liberala flyktingfonden samlade i veckan som gick, speciellt in pengar till en familj som lever gömda och hade saknat pengar till mat under fem dagar. Men det som verkligen behövs är en i grunden ny svensk migrationspolitik. En migrationspolitik som tar hänsyn till att invandrare för med sig utbildning värt 30 miljarder per år. Och 10-tals miljarder i skatteintäkter. Och en kreativitet och ett människovärde som inte kan mätas i pengar.

Ett sant omfamnade av mångfaldssamhället skulle lyfta Sverige ur den ekonomiska krisen. En flyktingamnesti är en lindring av den medmänskliga krisen. Vi behöver möjligheter, inte murar. Vi kan inte välja var vi föds, men det borde vara en mänsklig rättighet att få välja var vi vill leva. I ett samhälle med fri migration så kan världens unga ges möjlighet till nya livschanser, samtidigt som Europa kan lyftas ur sin kommande demografiska kris. Medans Europas befolkning åldras, så omges vi av länder med hungriga unga människor som kan bygga en bättre värld för sig själva och för oss alla.

Replik: Blunda inte för den inhumana politiken!

2010-04-22T10:32:00.002+02:00

Replik till en lokal moderat politiker i Tidningen Ångermanland 22 april.

Moderaten Kerstin Svensson svarade 2010-04-15 på vår debattartikel som beskrev den alltmer inhumana migrationspolitik som införts sedan högerpopulistiska Ny Demokratis intåg i Riksdagen. På punkt efter punkt har asylpolitiken gjorts mer restriktiv och gått de främlingsfientliga krafterna till mötes. Svensson ser inte den utveckling, men vi kommer inte kunna bekämpa främlingsfientligheten genom att förneka den. Vi tror att det bästa sättet att motverka främlingsfientligheten är genom att stå upp för en human asylpolitik, och motverka dagens utveckling.

Svensson beskriver i hur det är viktigt att lära sig språket och få ett arbete. Detta är något vi självfallet instämmer i, och Miljöpartiet de gröna vill göra det enklare att kombinera Svenska för invandrare med praktik. Att vara ”för svenska” är dock inte ett argument någon är emot. Det är lika tomma ord som att säga att man är ”för framtiden”.

De exempel vi tog upp, som svenskledda barnhem utomlands, verkar Svensson ha missuppfattat. Den moderatstyrda regeringens förslag på svenskledda barnhem i till exempel Afghanistan är en fråga där moderaternas Tobias Billström tar ett stort kliv åt extremhögerhållet. Ensamkommande barn som saknar asylskäl, men inte kommer att klara sig ifall de blir tillbakaskickade eftersom de inte har någon familj, kommer att sättas i svenskledda barnhem. Sverige kommer alltså ha flyktingläger utomlands. I länder dit vi avråder svenska vuxna medborgare från att åka och där det råder väpnad konflikt. Detta förslag åsidosätter barns bästa helt och är direkt motbjudande i våra ögon. Barn ska inte behandlas som mindre värda eller brottslingar, bara för att de råkar vara födda i ett annat land.

Faktum är att Moderaterna leder en regering som har infört ett försörjningskrav vid anhöriginvandring, vilket Röda Korset kritiserat hårt. Försörjningskravet riskerar att splittra familjer under många år och Röda Korset ”fortsätter därför att verka för att splittrade flyktingfamiljers rätt till familjeåterförening ska respekteras”. Migrationsministern Tobias Billström (M) har jämfört papperslösa flyktingar med mördare och verkar likgiltig inför de svåra upplevelser människor bär med sig som är anledningen till flykten till Sverige.

Frågan är om det är humant att låta en pojke som blivit apatisk efter självmordförsök, som nu fyllt 18, stanna, men att utvisa hela dennes familj till Kosovo, trots att modern har liknande symptom som sonen (UM 8435-08)? Och samtidigt som Europarådets människorättskommissionär Thomas Hammarberg kräver att Sveriges utvisningar till Kosovo stoppas eftersom Kosovo har 50 procents arbetslöshet och 20 000 internflyktingar, samt att flyktingläger i norra Mitrovica ligger i ett blyförgiftat område.

Är det humant att Sverige inför ännu hårdare passkrav för familjer som vill återförenas? Dessa krav gäller även om personerna är medborgare i länder där det är känt att det är mycket svårt att få pass som är giltiga i Sverige, som Somalia.

Detta är exempel på hur Sverige behandlar människor på flykt. Det är en inhuman politik som den moderatstyrda regeringen bedriver och utvecklingen måste vändas. Den moderatstyrda regeringen att satsa extra resurser på avvisningar och utvisningar. Vi anser att dessa resurser istället borde gå till ett förbättrat flyktingmottagande.

Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom
Joakim Larsson, landstingskandidat Västra Götaland för Miljöpartiet de gröna och ombudsperson Grön Ungdom Göteborg

Främlingsfientlig politik genomförs redan idag

2010-04-08T16:01:00.006+02:00

Det här är en debattartikel som jag och Maria Ferm fått utskickad via liberala nyhetsbyrån som alltså publiceras i olika dagstidningar runt om i landet den närmaste veckorna. Idag har jag fått rapporter om publicering i Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks allehanda.

Riksdagens utredningstjänst fann 2009 att så gott som alla av det högerpopulistiska partiet Ny Demokratis flyktingpolitiska förslag har genomförts. Hårdare regler för till exempel anhöriginvandring och visum har lett till att den restriktiva migrationspolitik som högerpopulisterna i Ny Demokrati eftersträvade genomförts i tysthet av etablerade partier och nu är verklighet.

Ny Demokrati var 90-talets rasistiska spöke. Dagens rasistiska spöke är Sverigedemokraterna som nu står och knackar på riksdagens port. Och tyvärr fortsätter anpassningen nu efter deras inhumana politik istället.

Så sent som i förra veckan meddelade migrationsminister Tobias Billström (m) att ensamkommande barn som fått ett avvisningsbeslut som inte kan verkställas för att barnet saknar någon som kan ta emot dem ska skickas tillbaka till svenskledda barnhem. Regeringen menar att Sverige ska skicka tillbaka barn till Afghanistan, till Somalia och till Irak. Till krig, till länder där Sverige har skickat soldater. Länder dit Utrikesdepartementet avråder alla svenska medborgare från att resa.

Men Billström förväntar sig att föräldralösa barn utan kontakter som haft anledning att fly över hela världen ska känna sig trygga bara för att det vajar en svensk flagga över barnhemmet? Behöver de först ta sig till Sverige för att sedan bli återsända eller räcker det om de kommer och knackar på dörren?

Förslaget applåderas i nationalistiska kretsar, även om flera kommentatorer på Sverigedemokratiska hemsidor tror att det bara handlar om ett försök att ta deras väljare. En sak är säker, politiken kunde vara tagen rätt av från Sverigdemokraternas invandringspolitiska program.

Det är inte första gången som Billström får presentera presentera politik där den moderatledda regeringen draggar i mörka vatten. Tillsammans med statsministern presenterade han förslaget om försörjningskrav för anhöriginvandring. En märklig kovändning, där moderaterna och kristdemokraterna går ifrån de utlovade satsningarna på familjen i valrörelsen och istället satsar på en politik som splittrar familjer och motverkar integration. Det är en politik vars syfte uppenbart inte är människors välmående och lycka utan att begränsa det antal personer som kommer till Sverige.

Och moderaterna är tyvärr inte det enda riksdagsparti i Sverige som tar efter främlingsfientlig politik och retorik. "Genom ett obligatoriskt medborgarskapstest skall man också visa att man tagit till sig det svenska språket och skaffat sig grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv" skriver Sverigedemokraterna. När Folkpartiet listar sina förslag inom integrationspolitik på sin hemsida så återfinns bland annat kravet ”på deltagande i en medborgarskapskurs för medborgarskap” och kravet ”på kunskaper i svenska för medborgarskap”.

Det är dags nu att vi stoppar den här framfarten av främlingsfientliga förslag. Det är inte acceptabelt att fördomar kliver in i de beslutande församlingarna. Oavsett om det är genom rasistiska partier eller genom att etablerade partier anpassar sin politik. Dessutom leder endast en anpassning till främlingsfientliga krafter till att dessa blir starkare. Den politiska diskursen förskjuts i en mer främlingsfientlig riktning och öppnar upp för ännu mer extrema åsikter. Vi måste alla säga ifrån innan det är för sent.

Joakim Larsson, landstingskandidat (MP) och ombudsperson Grön Ungdom Göteborg
Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom

Flykting ska ha samma vilkor

2010-03-30T11:38:00.003+02:00

Debattartikel publicerad i GT 21 mars 2010.

I dagarna avslöjades en stor skandal kring den västsvenska tidningsdistributionen. Flera av de 50-talet tidningsbud som sagts upp har, i stället för att göra jobbet själv, låtit papperslösa flyktingar göra arbetet för ned mot 50 procent av lönen. Resten har de behållit själva.

Fackliga röster har höjts om lönedumpning, men det är inte det som är skandalen.
Skandalen är att vi har människor i det här landet som saknar papper och därför tvingas acceptera sådana arbetsförhållanden.
Och arbetsförhållandena är långt ifrån det värsta i deras tillvaro. Aktörerna i frågan påpekar många korrekta aspekter på det inträffade.

Arbetsgivaren påpekar "det saknas skyddsnät i form av försäkringar, till exempel vid olycksfall, för den som inte är anställd".

Facket hävdar att tidningsbuden "solkar ner branschen samt förstör det fackliga arbetet genom att dumpa lönerna och skada yrkesstoltheten".

Ingen av dem tar fasta på det enkla faktum att det inte är acceptabelt att försätta människor i en sådan situation.

Det är en mänsklig rättighet att röra sig fritt och bosätta sig var man vill. Det är en medmänsklig skyldighet att hjälpa människor som tvingas fly till vårt land. Artikel 14 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna lyder: "Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse".

Att människor tvingas leva under odrägliga förhållanden i Sverige när de lyckats fly fattigdom, krig och miljöförstöring - via människo-smugglare och livsfarliga överfulla fiskebåtar i Medelhavet - är ovärdigt vårt samhälle.Ett ödes nyck och det kunde varit du och jag.

Det är såklart okänt hur många som lever papperslöst i Sverige. Det figurerar siffror mellan 10000 och 50000 individer. Självklart är inte detta något som man tar på sig frivilligt. Papperslösa gömmer sig för att de fruktar för sina liv.

Att svensk asylprövning misslyckas med att bedöma hotbilden för asylsökande finns det oroande många exempel på.

I augusti 2009 granskade Migrationsverket 253 eritreanska asylärenden som fått avslag i migrationsdomstolen. Det fick till följd att en fjärdedel, 64 personer, fick uppehållstillstånd. Orsaken är ny information som säger att de som lämnar landet för att undgå militärtjänst får mycket hårda straff.

Tidigare samma år riktade flera nämndemän för Kristdemokraterna hård kritik mot att de asylsökandes ombud i migrationsdomstolen inte företräder sina klienter tillräckligt bra. En rättsröta som inte skulle accepteras i annat sammanhang.

I ett Sverige där vi bejakar de grundläggande mänskliga rättigheterna om liv, frihet och sökande efter lycka måste alla goda krafter arbeta tillsammans för de papperslösa.
Staten måste regularisera dagens papperslösa så de kan stanna och införa en human asylpolitik.

Facken måste organisera de papperslösa och försvara deras rätt på arbetsmarknaden, precis som Europafacken fastslagit en handlingsplan för. Arbetsgivare måste ge justa löner. Och du måste rösta på ett parti som står upp för en mänsklig flykting- och asylpolitik.

Stadsnära odling

2010-03-18T11:42:00.000+01:00

Jag har en debattartikel i Göteborgs fria tidning som publiceras antagligen i lördagens tidning eller i tidningen veckan därpå. Men redan nu finns den på internet.

Göteborg behöver en strategi för att öka den stadsnära odlingen
Det finns ett problem i att vi Göteborgare har ett orimligt stort ekologiskt fotavtryck och att vår mat transporteras långa vägar. De miljömässiga vinsterna med stadsnära odling är uppenbara och i sig en mycket god anledning till att utöka odlingen i staden och stadens närhet. Men som man kan se kring den odling som faktiskt finns i Göteborg så finns det även sociala fördelar som talar mycket för att vi ska satsa på att utöka odlingen.

Levande stad
Idag finns det alldeles för många tomma ytor mellan husen i staden, samtidigt som det i bostadsområdena saknas aktiviteter och gemensamma ytor som skapar kontakt och samhörighet. Detta bidrar till livlösa bostadsområden och i förlängningen till apati och en känsla av att inte höra ihop med sitt område. Med hjälp av odling kan vi skapa levande rum där folk kan träffas, skapa kontakter och nätverka med sina grannar. Det handlar inte om att göra staden till landet, det handlar om att använda den ytan som vi använder så effektiv som möjligt samtidigt som vi skapar en mer levande stad.

Arbetstillfällen
Vårt samhälle har förändrats mycket. De arbeten som finns i Göteborg är andra än det var bara för 10 år sedan. Samtidigt så bor det alla typer av människor i Göteborg, något som berikar oss. Människor är olika och därför behövs det fler typer av arbeten för att passa alla. Där kan odling bidra med en nisch där den moderna stadsbon har mindre möjligheter till arbetstillfällen som passar. Odling kan både fungera som rekreation, bisyssla, arbete och något däremellan. Det finns en ny växande marknad för närodlad ekologisk mat som utgör en god grund för denna nya näring.

Mångfald
Redan idag finns det många innevånare i vår stad som har stora kompetenser på odlingsområdet. Det finns invandrare med bakgrund inom jordbruk, det finns invandrare från kulturer där man ofta odlar lite av sin mat vid sidan av oavsett yrke. Vi har många äldre innevånare med erfarenhet av bondesamhället. Ofta har dessa personer erfarenhet av småskaligt och effektivt jordbruk. Idag är det en kompetens som inte syns. I onödan så känner sig människor okunniga och utanför samhället. Trots att man besitter stora kunskaper som spelar en nyckelroll i att nå ett ekologiskt och social hållbart samhälle. Att finna plats i samhället utifrån sin befintliga yrkesroll är något mycket positivt.

Med odling i staden så kan Göteborg bli mer självförsörjande och få ett mindre ekologiskt fotavtryck samtidigt som vi skapar en vackrare stad där fler kan känna sig hemma. Göteborg behöver en strategi för hur vi ska få in mer odling i staden.

Joakim Larsson, andranamn på regionfullmäktigelistan för MP Göteborg samt ledamot i vuxenutbildningsnämnden

Ett klimatsmart samhälle behövs redan nu

2010-01-17T11:35:00.000+01:00

Efter en c-replik av Rickard Nordin så skrev jag denna slutreplik, publicerad på GP:s webb 17 januari 2010.

Vi har inte tid att vänta på klimatförhandlingarna på global nivå. Vi behöver ett klimatsmart samhälle nu. Centern väljer näst intill kategoriskt de mest miljödåliga lösningarna, skriver Joakim Larsson (MP) i en slutreplik.

Det slår mig när jag läser Rickard Nordins (C) replik på mindebattartikel att han har läst den som fan läser bibeln. Den tes jag driver är att vi inte har tid att vänta på att den globala nivån ska förhandla färdigt för att börja skapa ett klimatsmart samhälle. Det behövs åtgärder på alla håll och de behövs nu.

Centerpartiets vilja att skjuta över miljöproblemen på andra att lösa är något jag börjar känna igen allt för mycket. Och det känns konstigt att Miljöpartiet de Gröna, som är det parti som har störst förtroende bland det svenska folket för att lösa miljöproblemen, blir kritiserade av ett parti som näst intill kategoriskt väljer de mest miljödåliga lösningarna.

Miljöpolitik utan faktagrund

Centerpartiets miljöminister Andreas Carlgren grundar sin politik alltför mycket på allmänt tyckande utan faktagrund. I trafikpolitiken har detta varit extra tydligt den senaste tiden. Carlgren påstår att bilarna på de nya motorvägar som regeringen bygger ska gå på miljöbränslen som inte ger miljöpåverkan. Inte ens branschen tror att det är möjligt. Vägverket menar att miljöbränslen kan stå för ca en femtedel av de åtgärder som behövs i trafikpolitiken.

Trafiksektorn är den enda sektorn i Sverige vars utsläpp fortfarande ökar därför är det extra beklämmande att Centerpartiet driver en trafikpolitik som är rent klimatskadlig. På frågan om en motorväg i Stockholmför ca 28 miljarder är det bästa man kunde göra för klimatet svarar Carlgren ”Tveklöst ja”.

Tyvärr slutar det inte här. I regionen har Centerpartiet varit med och tagit fram en ny infrastruktursplan. Naturvårdsverket recenserar planen med bland annat: "Biltrafiken ökar genom de åtgärder som föreslås" och "Planen leder till i stort sett oförändrade utsläpp av koldioxid i en tid då Sverige lovat att kraftigt minska emissionerna av växthusgaser".

Förtjänta av förtroendet

Miljöpartiet har däremot gjort sig förtjänt av det förtroende vi har hos det svenska folket genom att driva en miljöpolitik som är baserad på vetenskapliga belägg. En politik som syftar till att genomföra ordenliga miljöåtgärder, inte med läpparnas bekännelse.

Vi vill satsa på mer spårburen trafik, både för att transportera människor och gods. Vi vill satsa på ekonomiska styrmedel som gynnar den som lever klimatvänligt. Vi vill renovera landets miljonprogramsområden, vilket leder till bättre boendemiljö och spar energi. Vi vill satsa på förnyelsebara energikällor. Vi vill göra det enkelt, billigt och smidigt för invånarna att välja det miljövänliga. Vad tänker Centerpartiet och Rickard Nordin faktiskt göra?

Dags ta över ansvaret för miljön på lokal nivå

2010-01-05T11:26:00.000+01:00

Den här debattartiklen publicerades i Göteborgsposten 5 januari 2010

När världens ledare misslyckas med att få till stånd ett klimatavtal är det dags för lokala aktörer att ta över ansvaret, skriver Joakim Larsson, Grön Ungdom.

För inte så länge sedan avslutades klimattoppmötet i Köpenhamn. Det visade sig bli ett fiasko, inte särskilt förvånande eftersom att det ytterst sällan är kostymklädda män bakom stängda dörrar som verkligen lyckas åstadkomma förändring när den behövs.

Opinionsundersökningar visar att stödet för en radikalare klimatpolitik är starkt världen över. När WorldPublicOpinion.org frågar om man anser att klimatfrågan måste prioriteras upp svarar 60 procent ja i Sverige, i Storbritannien är motsvarande siffra 77 procent, i Frankrike 76, i USA 52, i Kenya 71 och i Kina 62 priocent. Men trots detta stöd klarar inte stater av att hantera frågor av den här vikten.

Ta saken i egne händer

Den fortsatta klimatkampen handlar om att lämna världens ledare i deras sandlåda, kavla upp ärmarna och själva göra något åt saken. För det finns en otrolig kraft på den lokala nivån. Miljöpartiet de Gröna i Göteborg har tagit fram ett mycket realistiskt tiopunktsprogram som skulle minska göteborgarnas klimatpåverkan med över 40 procent till 2020 (mp.se/klimat2020).

Exempel på lokala initiativ är den danska ön Samsø. Där driver invånarna tillsammans med andra lokala aktörer tio vindkraftverk. Ön är nu helt självförsörjande på energi och exporterar även grön energi.

Rizhao i Kina är en halvmiljonstad som tar 99 procent av sin värme från solenergi. Lokala företag tillverkar solvattenvärmare som kostar som en vanlig vattenvärmare. Detta innebär en utsläppsminskning på 53 000 ton koldioxid per år.

I Japans huvudstad Tokyo har man börjat med lokal handel av utsläppsrätter. All teknik finns redan, det enda som behövs är grön politisk kraft!

Livsfarlig lek

När USA:s regering under kalla kriget sysslade med en livsfarlig lek som handlade om att ha flest kärnvapen stod hundratals amerikanska städer i opposition mot kärnvapen och vissa av dem förbjöd all inblandning i kärnvapenproduktion.

I kampen mot Sydafrikas apartheiddiktatur bojkottades många amerikanska företag verksamma i Sydafrika. Något som till slut resulterade i att två tredjedelar av dessa lämnade Sydafrika.

Flera amerikanska städer protesterade mot invasionen av Irak 2003, med New York och Los Angeles i spetsen. I dag antar de radikala klimatmål i linje med Kyotoprotokollet.

Det är i mötet mellan lokala beslutsfattare och det lokala civilsamhället, inte vid de internationella förhandlingsborden, som klimatfrågan kommer att lösas. Statsnivån har åter igen misslyckats, nu är det dags för den lokala nivån att ta kommandot.

Tänderna in i kroppen

2010-01-03T11:31:00.003+01:00

Debattartikel publicerad i GT 3 januari 2010

Med våra tänder - precis som för allt annat i samhället - måste vi ha en helhetssyn. För att ha en bra tandvård måste vi börja med hälsan och det förebyggande arbetet. Att slippa sjukdomar och tandproblem från början är både det bästa såväl för individen som för ekonomin.

En grön tandvårdspolitik har solidaritet som ledstjärna. Alla ska kunna känna sig trygga med att samhället kan bistå med den vård som man behöver. Men arbetet ska fokuseras på att man inte behöver vården från första början. Miljöpartiet vill därför förlänga den fria tandvården och de förebyggande insatserna för regionens unga vuxna.

Vi måste också fortsätta satsa på frisktandvård. Frisktandvård är ett system där en vuxna personer genom en fast avgift får regelbunden tandvård. Genom att fortsätta de regelbundna undersökningarna genom hela livet får vi bättre kontroll över tänderna.
Systemet måste utveckas så tandläkare får tydligare incitament att prioritera förebyggande åtgärder för att kunna minska risken för kostnadskrävande behandlingar i framtiden.

Genom vårt förslag om att vårdcentraler också ska vara hälsocentraler med fokus på livsstilsfrågor kan hälsoproblem upptäckas tidigare.Tyvärr ser vi där att den politik som bedrivs i regionen går åt andra hållet.

Nyligen beslutade regionstyrelsen att höja tandvårdstaxorna, något som riskerar leda till att framför allt resurssvaga grupper väljer bort regelbundna besök hos tandläkaren. Något som ytterligare skulle öka klyftorna i tandhälsa i regionen. Det är i grunden fel att behandling av mun- hålans sjukdomar sker på andra villkor än för annan vård inom hälso- och sjukvården. Därför vill Miljöpartiet att tandvården ska ske med samma försäkringsprinciper som all annan hälso- och sjukvård.

I dag finns det tusentals kemikalier som används i vår mat som vi inte vet hur den påverkar våra tänder eller vår kropp i övrig. Försiktighetsprincipen ska tillämpas, vi ska inte använda kemikalier om vi inte vet vad de har för effekter på vår hälsa eller vår miljö. Sverige ska våga vara ett föredöme när det gäller förbud mot livsmedelstillsatser som vi vet är ohälsosamma och farliga.

Vi ska inte utsättas för saker som försämrar vår tandhälsa utan att vi kan veta något om det. Allt tandvårdsmaterial ska vara innehållsdeklarerat och allergitestat.
Vi säger också nej till de dispenser som görs för amalgam som tandlagningsmedel eftersom det finns andra och miljövänligare alternativ.
Så sammanfattningsvis: Tänderna in i kroppen, och låt dem stanna där!

Joakim Larsson (MP) Göteborg, är SDN-politiker i Frölunda och kandidat till regionfullmäktige i valet 2010.