S och V är mittenpartier

Den här artiklen har jag i helgen publicerad i ETC-Göteborg.

I dag har vi ett politiska situation där två klara och tydliga regeringsalternativ står emot varandra. Det är lätt att se detta som Miljöpartiets inordning i höger-vänsterskalan. Men då har man missat hur den politiska utvecklingen sett ut under de senaste årtiondena.

Den gröna våg som idag översköljer världen visar tydligt på en ny tid. En ny tid med nya politiska skiljelinjer. För länge sedan, i parlamentarismens juraperiod, stod den politiska skiljelinjen mellan konservatism och liberalism. Under parlamentarismens medeltid så flöt konservatismen och liberalismen samman för att formade högern. Den nya skiljelinjen - där bittra fiender blev sängkamrater - var nu mellan höger och vänster. I parlamentarismens nutid går skiljelinjen på andra led. Idag finns den absolut största skiljelinjen i politiken mellan grönt och grått.

Precis som under tidigare perioder har kunnat placera in olika partier på sina skalor så kan man idag se hur partierna placerar sig på den gröngrå-skalan. På denna skala placerar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sig som mittenpartier. Grå till en grad, grön till en grad. Det är detta faktum som gör att det rödgröna samarbetet kan fungera för de gröna.

I den politiska diskussionen så blir det tydligt varför skiljelinjen i den moderna politiken går just här. De gröna pratar om lycka som överordnat mål för politiken, de grå pratar om ekonomisk tillväxt som överordnat mål. De gröna pratar om frihet att utvecklas utan begränsande normer och frihet att röra sig över världen, de grå pratar om frihet för pengar utan begränsande miljöregler och gränser. De gröna pratar om nya sätt att lösa konflikter, de grå sjunger vapnens lov. De gröna pratar om att pressa makten nedåt, närmare människor, de grå inordnar fler och fler beslut i stängda rum där äldre män med kostym sitter. De gröna kräver jämställdhet, de grå accepterar situationen. De gröna säger integritet, de grå säger övervakning. De gröna säger att vi kan både ha individuell frihet och långtgående solidaritet, de grå säger att vi måste välja.

Den politiska historien är fylld av revolutioner. Den franska revolutionen som var en reaktion på feodalismen och dess begränsande samhälle. Den banade väg för kapitalismen, men också för demokratin. Arbetarklassens revolution var en revolt mot kapitalismen och dess utsugning av människor. Och den banade väg för social välfärd, jämlikhet och fördelning. Men hur den skulle fördelas finns det ingen klarhet i, trots lång betänketid står man svarslösa inför de ekologiska påfrestningarna och den orättvisa globala situationen. Och aldrig hamnade makten hos människan.

2000-talets revolution kommer vara sinnets revolution. 2000-talets revolution kommer vara när vi inser att samhället finns för att ge oss grund för att vinna lycka. Många steg har tagit mot detta med hjälp av frihet, demokrati och solidaritet. Vi står inte längre människa mot människa, grupp mot grupp, vi står tillsammans och möter en framtid, inför vilken vi behöver göra ett vägval. Ett vägval mellan grått och grönt.

Det gröna kommer bli en revolt mot kapitalismens rovdrift, orättfärdiga fördelningsprinciper och västvärdens ointresse för världens fattiga. Men det kommer också vara en revolt mot den reellt existerande socialismen, dess sociala likritningsönskan, institutionsdogmer och oförmåga att se människor som individer med hjärta, hjärna och växtkraft.

En annan värld är inte bara möjlig, den är helt nödvändig.

Joakim Larsson, grön sedan 2001 och kandidat till regionfullmäktige för Miljöpartiet de gröna